JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Dom i mål om inkomstskatt, arbetsgivaravgift m.m.

[2019-02-08] Högsta förvaltningsdomstolen

Högsta förvaltningsdomstolen har på nytt prövat frågan om det förekommit osanna fakturor i näringsverksamhet (jfr HFD 2012 ref. 69 I-III). Domstolen har även tagit ställning till om det funnits förutsättningar för att tillämpa 29 § förvaltningsprocesslagen (reformatio in melius).

Ett bolag, som bedriver byggverksamhet med både egna anställda och underentreprenörer, har kostnadsfört ett nittiotal fakturor från ett annat bolag avseende inhyrda målare. Underinstanserna har ansett att dessa fakturor varit osanna i den meningen att de personer som utfört arbetena i själva verket varit anställda av bolaget. Bolaget har därför påförts ytterligare arbetsgivaravgifter. En del av det kostnadsförda beloppet har ansetts utgöra lön till svart arbetskraft och en del har ansetts komma bolagets företrädare tillgodo i form av utdelning.

Skatteverket överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen och yrkade att arbetsgivaravgifter skulle påföras bolaget på ett underlag motsvarande det belopp som beskattats hos företrädaren. Detta med motiveringen att beloppet skulle betraktas som lön och inte som utdelning.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att avsaknaden av skriftlig dokumentation – bortsett från knapphändiga uppgifter i fakturor och tidrapporter – i och för sig var besvärande för bolaget. Oavsett detta fann domstolen att utredningen i målen inte gav stöd för att de arbeten som fakturorna avsåg inte skulle ha utförts av personal som tillhandhållits av det bolag som ställt ut fakturorna. Det fanns därmed inte fog för slutsatsen att fakturorna var osanna. Det innebar att det inte fanns grund för att beskatta bolagets företrädare för uttag ur bolaget och påföra arbetsgivaravgifter i denna del.
 
Nästa fråga var om de arbetsgivaravgifter som påförts på det belopp som underinstanserna ansett vara lön till andra personer än bolagets företrädare också kunde undanröjas. Eftersom endast Skatteverket överklagat – och då yrkat att arbetsgivaravgifter skulle påföras – förutsatte ett sådant undanröjande tillämpning av 29 § förvaltningsprocesslagen (reformatio in melius).

I denna del uttalade Högsta förvaltningsdomstolen bland annat att det inte krävdes någon ytterligare utredning för att kunna konstatera att det var uppenbart att bolaget blivit för strängt bedömt i underinstanserna. Domstolen ansåg att det med hänsyn till omständigheterna förelåg särskilda skäl att med stöd av 29 § förvaltningsprocesslagen besluta till det bättre för bolaget. Underinstansernas avgöranden, såvitt gällde arbetsgivaravgifter, undanröjdes därför.

I dom samma dag undanröjde Högsta förvaltningsdomstolen även underinstansernas avgöranden beträffande bolagets företrädare (mål nr 6757–6759-17).


Bifogade filer:

Mål nr 6760--6763-17 Mål nr 6757--6759-17


Senast ändrad: 2019-02-08

För mer information kontakta:

Jenny Björstrand
Justitiesekreterare
08-561 676 00